Om G2-studien

G2-studien är ett forskningsprojekt där vi bjuder in män födda 1955-1969 för prostataundersökning. Målsättningen är att hitta män som har en farlig prostatacancer i ett tidigt, botbart skede och därigenom, via behandling, förhindra att cancern utvecklas och blir obotlig.

Undersökningen innefattar tre steg:

• Steg 1 omfattar alla inbjudna män och innebär blodprovstagning. I blodprovet kommer prostata-specifikt antigen (PSA) att analyseras.

• Steg 2 omfattar män med förhöjt PSA-värde. Dessa män kommer att kallas för magnetkameraundersökning (MR) av prostatan. Om man gjort en tidigare MR-undersökning i studien som varit normal kommer inte alla män med förhöjt PSA-värde att kallas för ny MR vid upprepad screening (PSA-provtagning).

• Steg 3 omfattar män som har förhöjt PSA-värde och avvikande resultat på MR-undersökningen. Dessa män kommer att kallas för ultraljudsundersökning av prostata och vävnadsprov. Män med förhöjt PSA-värde på 10 ng/ml eller mer kallas för ultraljudsundersökning och vävnadsprov oavsett MR-resultat. Undersökningen utförs av en urolog. Om man gjort en tidigare MR-undersökning som varit normal, kommer inte alla män att kallas för vävnadsprovtagning vid upprepad screening (PSA-provtagning).

Män lottas till en av tre studiegrupper. Grupptillhörigheten behålls därefter genom hela studien.

• I grupp 1 och 2 kommer alla män med ett PSA-värde på 3,0 ng/ml eller mer att erbjudas magnetkameraundersökning. Vid avvikande fynd på magnetkameraundersökningen kallas männen för uppföljande undersökning med ultraljud och vävnadsprov. Vid PSA-värde på 10 ng/ml eller mer kallas män för vävnadsprovtagning oavsett MR-resultat.

• I grupp 3 kommer alla män med ett PSA-värde på 1,8 ng/ml eller mer att erbjudas magnetkameraundersökning. Vid avvikande fynd på magnetkameraundersökningen kallas männen för uppföljande undersökning med ultraljud och vävnadsprov. Vid PSA-värde på 10 ng/ml eller mer kallas män för vävnadsprovtagning oavsett MR-resultat.

Män som bedöms ha normala resultat kommer att kallas för ny undersökning med varierande intervall på två till åtta år beroende på PSA-nivå.

Denna studie är, liksom alla studier när det gäller tidig upptäckt av prostatacancer, ett långsiktigt projekt. Ett flertal forskningsprojekt kopplat till studien pågår och resultat finns redan nu tillgängliga. De slutgiltiga resultaten kommer dock sannolikt att ta 20 år att uppnå.

Studien drivs som ett samarbete mellan Avdelningarna för urologi och radiologi (röntgen) vid Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Ytterligare medarbetare i projektet är Avdelningen för patologi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Unilabs.

Studien är godkänd av Regionala etikprövningsnämnden i Göteborg 2015-01-28 (diarienummer 890-14).

Varför är G2-studien viktig?

Prostatacancer är mannens vanligaste cancersjukdom i västvärlden. I Sverige är denna cancerform mannens i särklass vanligaste cancerform och Sverige har, tillsammans med Norge, världens högsta dödlighet i prostatacancer. I Sverige får närmre 10 000 män diagnosen varje år och 2 400 män dör av sjukdomen. Detta innebär att var femte svensk man får denna diagnos under sin livstid och var 20:e man dör av denna sjukdom. Forskning från Göteborg har visat att en man kan minska sin risk att dö i prostatacancer med cirka 50 % genom regelbunden PSA-provtagning.

Men det finns också nackdelar. Med PSA-provtagning riskerar man också att hitta många små och betydelselösa tumörer vilket innebär att män riskerar att genomgå behandling helt i onödan. Beräkningar visar att nästan varannan man som får diagnosen prostatacancer via PSA-provtagning har en betydelselös tumör. Behandling i onödan kan innebära att man riskerar biverkningar av behandlingen såsom impotensproblem (vilket är vanligt efter både operation och strålning). Det finns också en liten risk att man drabbas av inkontinens (vid operation) och tarmproblem (strålning).

Under senare år har magnetkameraundersökning kommit som ett komplement i diagnostiken av prostatacancer. Fördelen med undersökningen är att man med denna metod inte ”ser” de små betydelselösa tumörerna utan sannolikt enbart de större och allvarliga. Vi skulle också säkrare kunna hitta de stora tumörerna då vi vet var i prostatan de finns. Om så är fallet skulle det innebära stora fördelar. Vi skulle säkrare hitta de farliga tumörerna i tid men inte ”riskera” att i onödan hitta betydelselösa små tumörer. G2-studien går ut på att studera om magnetkameraundersökning i tillägg till PSA-provtagning kan förbättra diagnostiken av farliga tumörer samt minska risken att hitta betydelselösa tumörer. Om våra hypoteser besannas kan detta innebära en stor hälsovinst för män i framtiden.